KARL

Vart är vi på väg?
Titeln kanske påminner om "På spåret" men jag har Sverige och hur samhället förändrats i tankarna för den här artikeln.
Om man ser samhället som helhet så inser man att det är det bygger på en hel del negativa element.
Ett totalt problemfritt samhälle där alla är lyckliga är inte alltid målet.
Ett exempel är att vi har byggt en industri runt arbetslöshet. Det finns en hel uppsjö med bemanningsföretag och tusentals med personal anställda både där och inom våra arbetsförmedlingar.
Så om det inte finns några arbetslösa så skulle dom som jobbar inom bemanningsindustrin i sin tur bli arbetslösa.
Om det inte fanns några sjuka så skulle sjukvårdsindustrin ihop med läkemedelsföretagen kollapsa så det ligger ju nära tillhands att de senaste årens problem som vissa beskriver som systematisk diagnosering av människor som i sin tur genererar miljardintäkter till läkemedelsbolagen inte är helt korruptionsfri.
Storföretag som så klart har vinster som intresse framför folkets bästa.
 
Vi har ett samhälle med politiker som vill lägga miljarder på polis istället för fattiga. Om hela sverige vore ett enda stort danderyd så skulle vi ha en minimal brottslighet. Kan det vara så att man till och med vill skapa brottslighet och ibland också vilja ge sken av att vi har större problem än vi har. Om vi inte har någon brottslighet så behövs nästan ingen polis.
 
Vi får rapporter genom media att polisen är underbemannad och att dom inte hinner med samhällsutvecklingen.
Nästa dag så säger man att det skall storsatsas mot huliganism på idrottevenemang.
Så det finns det resurser till frågar man sig förvånat?
Om man skulle ge svenska folket en enkät om man tycker att huliganism är en högprioriterad fråga så är jag övertygad om att en majoritet av svenskarna skulle svara nej och att det finns mycket större problem att satsa på, även om det såklart är ett problem med huliganer.
Men jag kanske har fel?.
 
En annan sak man noterat dom senaste åren är att folk flyttar utomlands mer än någonsin.
Ska man tolka den trenden som att det blivit sämre i Sverige eller har Svenskarna plötsligt fått ett extremt sug efter sol och bad?.
Men vem vill inte leva i en drömtillvaro som Jon Olsson i Monaco med en lamborghini i garaget och fotomodellsnygg flickvän?.
Men då krävs det kapital.
Så alltså måste det vara företrädelsevis rika som flyttar utomlands.
Typ Schyffertfolk som berättar om hur bra det är i Sverige.
Alla som säger att det inte alls går så bra för sverige och att vi kanske inte kan hjälpa hela världens flyktingkris hur tragiskt det än är kastas snabbt in i Sverigedemokratfacket, fast när socialdemokraterna eller moderaterna säger samma sak så är det tydligen okej.
Vi har blivit så hårt implementerade med att om man tycker vi måste satsa på sverige nu så är man sverigedemokrat.
Jag har det senaste året bott med uteslutande flyktingar från Syrien och Irak och dom sitter på vandrarhem och väntar precis som jag gör. Så då frågar man sig vart är alla dom som så ihärdigt pratar och solidaritet i media?
Varför har man inte sett skymten av någon av alla dessa som pratar om värderingar och fri invandring?
Plöstligt har dom inte alls någon lust att ställa upp med sina pengar och sina villor/herrgårdar/gårdar/sommarstugor etc. Dom sitter i tv och tidningar och pratar om vad alla andra ska göra och tycka.
Men vad är den slutliga visionen kan man fråga sig?
Ett Indien i miniatyr med horder av fattiga längs gatorna där ingen har det bra?
 
Men visst är det bra i Sverige jämfört med resten av världen, men vi ser ju inte det samhälle vi hade på sjuttio och åttiotalet när bankerna hade tävlingar i vem som kunde låna ut mest pengar och du behövde inte ens någon säkerhet. Idag behöver du inte ens besöka en bank om du har en betalningsanmärkning på några tusen kronor för du vet redan svaret så bespara dig förnedringen.
 
Vi har politiker utan idéer och positiva visioner.
Politiker som inte har någon erfarenhet från näringslivet och inte har ett uns av innovativt tänkande.
Man skulle behöva "drain the swamp" även här i Sverige, ut med massa dammiga politiker och andra som bara ägnar sig åt politik för att tjäna pengar och in med nytt folk som har ett genuint intresse av att bygga ett bättre samhälle.
 
Man har vuxit upp med socialdemokraterna och för mig så står dom för en stark medelklass.
Sen föredrar jag trots allt Löfvén framför alliansen som numera bara består av en grupp partier som uppenbarligen gått samman för att få makt.
Kartellen eller något annat maffiaklingande namn borde dom heta istället med det namnet var visst taget av en hip hop grupp.
 
Jag har hundratals affärsidéer och innovationer som bara ligger för såna som jag får aldrig komma till tals, det skulle liksom riskera att komma fram för mycket sanningar som våra mäktiga inte klarar av att stå för.
 
Men om vi bygger ett samhälle på negativa visioner så kan ju utgången aldrig bli positiv.
Vi hade ett helt annat Sverige när jag växte upp med förmodligen ett av världens bästa medelklasssamhällen.
Idag ser vi ett helt annat Sverige med misär och fattigdom och klassskillnader som bara ökar och det har vuxit fram en underklass.
 
Sen har vi en stor andel rika, jag hörde häromdagen att vi har flest miljonärer per capita i hela världen i Sverige.
Är det ett positivt eller ett negativt faktum kan man fråga sig? Både och kanske vad vet jag.
Vi har även en rikare medelklass men som samtidigt inte är rika på riktigt utan belånade upp över öronen.
 
Vi har ett korrumperat mediaklimat där inga fattiga får komma till tals utan man bjuder enbart in rika som berättar om hur bra allt är. Förorten åker dom bara till om det blir extrema upplopp och tillslut tvingas någon politiker krypa fram och lova att satsningar kommer göras...
Sen är det i förorterna som problemet ligger, dom rika inklusive våra politiker har inte gjort något fel och har inget ansvar!?!.
Dom som skapat den här samhällsstrukturen med en politik byggd på tillfälliga snabba lösningar som inte håller i längden.
 
Stockholm hade förra året 107 stycken uteliggare och jag var en av dom. Sen finns det tusentals andra som är utslagna men som inte syns i systemet.
När man lever som hemlös så inser man hur få instanser det finns som hjälper till. Kyrkorna gör ett enormt jobb på ideell basis och utan dom skulle många dö.
I tidningarna har vi läst dom senaste åren hur det nästan lyfts fram som trendigt att gå ur svenska kyrkan.
Folk säger att dom inte vill betala några hundralappar om året i skatt för dom tror ändå inte på gud.
Men tidningarna berättar inte att kyrkan gör så mycket annat än att sitta och be till gud.
Dom hjälper till med mat till fattiga och ibland även med tillfälliga boenden bara för att nämna några saker.
Men dom rika är tydligen för giriga för att ha råd med sympati för dom där få hundralapparna gör inte dom någon skillnad.
På tv har vi hjälpgalor där det apploderas och kramas om så man undrar om det är ett väckelsemöte man bevittnar.
Är det Sveriges nya religion? Att vara rik, och att ge sken av att man bryr sig för att sedan åka hem till sin miljonvilla i sprillans ny bil.
 
Missförstå inte vad jag skriver utan jag tycker såklart att man skall kunna bli rik i Sverige det är inte det faktumet jag stör mig på utan jag stör mig på dom som vill ge sken av att stå upp för vissa värderingar när dom inte alls gör det.